Jag har upptäckt att jag fortfarande hanterar besvikelse dåligt.
När saker och ting inte blir som jag tänkt. När jag måste göra om det igen. Otroligt frustrerande. När saker inte blir som jag ville fast jag ansträngt mig. Som att det inte blir utdelning.
Jag tror inte att det är själva förlusten av något, utan det handlar mera om att jag måste göra om det i någon form. Det är den här outhärdliga otåligheten som slår till.
Troligtvis är det min oförmåga att vänta som slår till. Tålamod är något jag brottats med hela livet.
Jag arbetar gärna hårt, men jag vill ha snabb utdelning. Vadå vänta? Nu tack!
Men det är klart att jag förstår att ibland går det inte att påskynda vissa saker. Var sak har sin tid. Bara det går fort så…
