Det är något som jag verkligen har svårt för. Och det gäller bara mig. Jag har svårare att bli sur på någon annan.
När jag hamnar i vissa svackor och inte vet eller vad jag ska mig till.
Jag blir så himla trött då. Det är som om jag inte har någon kraft kvar alls.
Jag behöver oftast vila 1-2 dagar för lite återhämtning. För att få kraft att gå vidare.
Jag har alltid litat på mig. Det är faktiskt den enda personen jag har gjort det med. Trots att flera personer har visat sig pålitliga. Men det är som att jag bara väntar på sveket. Jag kan liksom inte släppa garden. För jag vill inte bli besviken. Då är det lättare för mig att bara vara och lita bara på mig själv. Jag är ju redan besviken på mig.
Jag blir liksom så trött när människor inte gör de det ska eller struntar i ett åtagande.
Nu försöker jag att minsta mån inte hamna i de situationerna. Att redan innan intala mig själv att det inte kommer att hända och istället fråga mig själv- vad kan jag göra för att den här situationen ska bli så bra som möjligt? Kanske göra något själv? Eller sänka mina höga förväntningar?
Det fungerar faktiskt för mig.
Inte alltid, men ibland.