Jag har haft otroligt mycket kontrollbehov tidigare.
Det är som om jag försökt få något att fungera som jag vill, när inget annat gjort det.
Vad jag behöver för att få någon struktur i något. Åtminstone något som jag kan styra.
Tyvärr så har det ju inte den effekten utan ångesten slår ändå hårdare mot en. Det är en sak som man förstår nu men som hade en motsatt effekt när man är fångad i det.
Jag har försökt att styra allt. Mat, träning, andra människor.
Drivit mig själv så hårt ibland. Och andra. Försöker förlåta mig själv för hur jag varit tidigare både mot mig själv men även mot andra.
Har haft svårt för situationer jag själv inte kan kontrollera, utan tvingas att följa med utan att kunna påverka.
Flygning, sitta bredvid när andra kör.
Andra personers val som jag inte tyckt varit bra.
Att bara kunna delegera i arbetet. Jag har haft svårt att släppa kontrollen i allt.
Att lära sig att bara kunna vila i att andra kan tycka något annat som jag inte hel hjärtat delar.
Och att jag faktiskt inte behöver kontrollera allt.
Idag är det mycket bättre. Men jag behöver fortfarande påminnas, att jag bara ska följa med, vad som än händer. Det är meningen det som sker, och ska inte, om det inte är direkt fara, ändras.
Att släppa taget lite. Glida med utan att försöka påverka så mycket.
Acceptera hur det är och hur det kommer att bli. Det blir ju bra.