Att räcka till, att duga. Både i andras ögon men även i mina. Att räcka till på jobbet, som förälder och som barn. Som vän. Att finnas till hands.
Att vara tillräckligt bra, snäll, smal och glad. Att göra sitt bästa jämt.
Att bli granskad och bedömd är en sak som river i mig. Vill inte vara i centrum, utan bara gömma mig.
Vilket jag fortfarande gör, har oerhört svårt att träda fram och visa vem jag är. Inte vill jag bli bedömd. Så dålig jag är. Och alla andra är så mycket bättre på alla sätt.
Jag själv har alltid haft svårt att vara i nuet. Det är så mycket som ska ordnas och fixas. Tankarna går på högvarv jämt. Glöm inte det eller det. Det är först på senare tid som jag kan lägga en del av de måsten åt sidan.
Att bara vara. En stund innan allt river i en igen.
Jag hade önskat att jag varit mera närvarande men det kan jag med stor sorg säga att jag inte varit. Jag har överlevt efter bästa förmåga och inte efter bästa liv.
Finns mycket jag skulle vilja ändra på men jag försöker fokusera på att vara mera närvarande nu.
Att ta in livet nu. Känna. Se, lyssna och ta in det som är för stunden.
Och försöka att inte känna så mycket dåligt samvete för allt jag tycker att jag missat. Som jag skulle ha gjort bättre.